asa-domeij_beskuren

Åsa Domeij om nollvision avfall

Åsa Domeij, Hållbarhetschef Axfood: "En nollvision för avfall är möjlig – det visar matsvinnsarbetet"

Att ställa om till hållbar resursanvändning är vår tids största utmaning. Det innebär att vi i grunden måste förändra vårt sätt att producera, konsumera och leva. Att anta en nollvision för avfall skulle kunna vara en väg framåt, menar Åsa Domeij på Axfood, och pekar på framgångarna för matsvinnsarbetet.

Sveriges materiella fotavtryck ökar och överutnyttjandet av naturens resurser och utsläpp av växthusgaser utgör ett stort miljöhot. Hållbara konsumtions- och produktionsmönster, mål 12 i de globala målen för hållbar utveckling, är därför en av Sveriges största utmaningar för att omställning till hållbar utveckling.

Redan för femtio år sen lärde sig eleverna i grundskolan att avfall var resurser på fel ställe, men det har inte fått avtryck i samhället. Det menar Åsa Domeij, hållbarhetschef på matvarukoncernen Axfood som deltagit i rundabordssamtal i Agenda 2030-samordnarens arbete kring utformandet av idéerna kring nollvision avfall som ett sätt att nå fram till hållbar produktion och konsumtion.

– Vi har en enorm materialkonsumtion idag och om vi inte gör något åt avfallsfrågan, det vill säga produktion och konsumtion, så kommer vi varken att klara klimatet eller den biologiska mångfalden, menar Åsa Domeij.

På 70-talet handlade samhällsdebatten och medvetenheten mycket om resursbrist.
– Vi var oroliga för att oljan inte skulle räcka till i världen och under en kort period hade vi tillochmed ransonering i Sverige. Människor samåkte bil med varandra, startade informella samåkningsplatser och satte upp skyltar vid vägkanten för de som behövde lift. Och det här var en tid då vi inte kunde kommunicera digitalt med varandra.

Men det fanns ingen genuin vilja till förändring menar Åsa Domeij och pekar på att vi i backspegeln bara ser oljekrisens år som korta hack i en annars tydligt uppåtgående kurva av oljeförbrukning och fossila utsläpp.

– Vi måste komma till insikt om behov av andra lösningar eftersom vi inte kan fortsätta som tidigare, säger Åsa Domeij och pekar både på behovet av nya innovationer men lyfter också hur mycket vi kan lära av historien och pratar om de ”nygamla” sätten.

Att prata om en nollvision för avfall för att komma åt ett hållbart sätt att producera och konsumera är ett bra sätt, tror Åsa Domeij och jämför med framgångarna med matsvinnsarbetet. Att minska matsvinnet i världen är ett viktigt bidrag till klimatet, därför har FN som mål i Agenda 2030 att halvera det globala matsvinnet, och minska svinn och förluster i hela livsmedelskedjan.

– Även om vi kanske inte helt kommer ner till noll visar arbetet med att minska matsvinnet att det går att komma nära noll genom att jobba mot ett gemensamt mål över hela leverantörskedjan, säger Åsa Domeij.

Det medvetna arbetet med matsvinn har förändrat både branschens attityd och konsumenternas beteende. För bara några år sedan ansågs det vara fult att skänka mat till välgörenhet mot att butikerna idag stoltserar med röda lappar för mat med kort datum som säljs till kund eller redovisar hur mat tas omhand och tillagas i butiken och säljs som färdiglagade rätter.

– Nu är vi faktiskt överens om att mat inte ska slängas även om det fortsatt är långt kvar till att nå mål om noll matsvinn, säger Åsa Domeij som menar att målet om en nollvision också kan branschen i stort.

– De stora strömmarna kring mat och förpackningar skulle kunna gå att komma nära noll – det borde andra branscher också kunna göra om man tänker till lite, säger hon och listar några frågor som varit avgörande för arbetssättet:

• samla berörda aktörer i resursflödet
• utarbeta gemensamma och konkreta åtgärder för branschen att samlas kring
• identifiera utmaningar som tekniska problem eller behov av ekonomiska styrmedel som behöver lösas av andra för att komma vidare

Åsa Domeij menar att den kommersiella sektorn är de som måste hitta lösningarna, men säger att politiken är de som behöver se till att förutsättningar för detta finns.
– Jag tror att det finns stora möjligheter att ställa om och få med sig folk om fler politiker vågade ta debatten och kliva in i rollen som ledare av omställningen. Politiker behöver bli bättre på att själva agitera för det de tror på och inte bara lyssna in hur vinden blåser! Jag är övertygad om att det går! Men jag ser ju att det finns en stor rädsla hos politikerna.

För att illustrera beskriver Åsa Domeij ett win-win-exempel från mathandeln: Ett system av plastbackar som mat och förpackningar fraktas i mellan olika led från produktion till butik. Här samarbetar de stora kedjorna och använder samma sorts backar vilket betyder att det är oproblematiskt för mellanhänder att leverera eller hämta upp från flera olika kedjor. På samma sätt är det lätt att återvinna de backar som efter lång användning ändå behöver kasseras eftersom det är en och samma plast som kan gå tillbaka i ny produktion. Det är ett helt cirkulärt system berättar Åsa Domeij.

Men utvecklingen kommer också att behöva kantas av konflikter och stora utmaningar för såväl producenter som konsumenter avslutar Åsa Domeij:
– De företag som inte klarar av att ställa om och tänka nytt kring såväl innehåll som förpackningar och möjlighet till cirkularitet kan komma att försvinna, menar hon och avslutar:

– Ingen producerar räknestickor, skrivmaskiner eller hästdragna plogar längre. De är jättesmarta produkter för sin tid men ingen vill ha dem nu. Så har det alltid varit, säger Åsa Domeij.