Klimatfrågan tycks ha drunknat i den svenska valrörelsen. Till skillnad från i Tyskland liksom i våra nordiska grannländer är det få politiska partier som har klimatomställningen på agendan i valkampanjen. Nu höjs allt fler kritiska röster mot den svenska klimatpolitiken. I ett uppmärksammat debattinlägg uppmanar 2000 forskare politikerna att ta klimatkrisen på allvar, och skriver:
“Som forskare och medborgare är vi arga och förtvivlade över den senaste tidens utveckling. Vi ser hur en majoritet av våra politiska partier överger klimatpolitiken och i stället föreslår eller genomför politik som går stick i stäv med Parisavtalet och Sveriges klimat- och miljömål Läget är akut – utsläppen fortsätter att öka när de tvärtom behöver minska drastiskt. Nu vädjar vi till alla Sveriges politiker: Sätt klimatkrisen högst på agendan!”
Tillsammans med flera tongivande debattörer ställer sig Sveriges nationella samordnare för Agenda 2030, Gabriel Wikström, bakom kritiken:
– Vi måste skifta vår konsumtion. Vi behöver ändra våra vanor. Allt från hur vi transporterar oss till hur vi äter. Det vågar man uppenbarligen inte prata om – man går åt andra hållet och föreslår stora subventioner till elanvändare, säger han till Dagens Nyheter.
I nyhetsartikeln intervjuas också EU-parlamentarikern Jutte Guteland, som menar att även om andra saker som trygghetsfrågorna och prisutvecklingen på el är ”top of mind” just nu, har alla ett ansvar att lyfta klimatet. Även Naturskyddsföreningens generalsekreterare Karin Lexén, ser med oro på hur klimatfrågan hanteras i valrörelsen.
– Generellt uppvisar de flesta partier inte alls det politiska ledarskap och det mod som krävs för sådana här stora utmaningar, säger hon till tidningen.
Forskningen om klimatet och den biologiska mångfalden visar tydligt att de globala kriserna huvudsakligen är kopplade till ohållbar konsumtion. Gabriel Wikström menar att risken är att väljarna känner sig förda bakom ljuset om politiken inte förmår förklara vad omställningen till ett framtida samhälle inom planetens gränser innebär.
– Man tror att människor röstar på det som ger mest i plånboken och inte vill höra skrämselpropaganda. Det finns alltid en sån risk, men problemet är att hotet är så stort. Under nästa mandatperiod kommer man att behöva göra stora förändringar, och om man då inte har pratat med folk om det innan valet riskerar man en enorm svekdebatt, säger han i artikeln.