Samordnaren har utforskat metoden nollvision för att på ett mer transformativt sätt ställa om Sveriges konsumtion och produktion för att inte generera avfall utöver det som människa och natur tål. Vi har provat en styrning och organisering av arbetet med nollvision avfall som bygger på erfarenheterna från arbetet med nollvisionen inom trafiken, där Sverige haft ett framgångsrikt arbete. I arbetsprocessen har förankring och diskussion kring idén att använda nollvision som metod förankrats i dialog med olika samhällsaktörer.
Samordnaren har publicerat två rapporter i arbetet med nollvision:
Läs rapporten Nollvision för avfall: Ett nytt angreppssätt för en hållbar produktion och konsumtion
Arbetet med nollvision avfall kan illustrera Samordnarens interna arbetssätt och vikten av att inte bara arbeta processinriktat, utan att också leva i enlighet med utredningens ambition att pröva sig fram. Vägen för Samordnaren att utforska nollvision avfall som initiativ kom utifrån en nyfikenhet på varför nollvisionen inom trafikområdet fungerat så bra, medan samma försök inom suicid fungerat sämre. Nyfikenheten ledde till en rad samtal med berörda aktörer om detta. När Samordnaren därefter beslutat om att lyfta frågan om hållbar konsumtion och produktion var den ursprungliga intentionen att, med intervjuer och dialog med samhällsaktörer inom området, förstå frågan och var såväl front som skiljelinjer går mellan olika aktörer. Ur dessa två till synes skilda processer träder en bild fram av en möjlig nationell beredskap att inom området ta ett transformativt kliv framåt genom en nollvision för avfall som metod.